Är det konstigt att man kan vara världens gladaste, samtidigt som man är tje på det mesta? Jag känner mig riktigt onödig, otillräcklig och obehövlig. Jag vet nog varför egentligen, men så fort jag nämner det för
den, blir det bara tjat och gnäll. Är det verkligen såååååå jävla jobbigt att åka hem en dag i veckan? Åh....
Äh, förlååååååt inte ska väl ni små skitar behöva läsa om mina små problem...nää..
A nä att jag har inget att säga, mer än hur sur jag blir. sååååatteeeeeh.....
HEJDÅ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar