Jag vet inte vad det är med mig!
Jag går runt och bara surar hela tiden.
Rätt som det är snäser jag mot någon.
Tar ut min ilska på andra hela tiden.
Jag är bara så fruktansvärt frustrerad över så mycket olika saker.
Mest för att jag är 17 år och inte får bestämma när jag själv skall lägga mig, typ.
Med föräldrar som säger "du får bestämma själv när du är arton, tills dess bestämmer jag", är livet inte lätt.
Eller kul.
Flera har sagt att jag har tur sålänge jag bor hemma och slipper betala för saker själv.
Ja kanske det, men är det verkligen tur att slippa betala själv samtidigt som man ruttnar bort i arton år.
Då är ju den roligaste tiden av livet över.
Bortkastat till ingenting.
Att bara få 500, varav 200 går in på sparkonto, i månaden är inte så jävla rockigt.
Ska jag leva på 300 i en månad då?
Tro fan det att allt går till godis, allt annat är ju så dyrt.
Om jag vill ha nya byxor till exempel, måste jag spara i två månader, utan att köpa något alls, för att ha råd.
Och då går jag ändå ytterligare en månad utan pengar.
Det är tre månader utan något alls.
Ett helt jävla kvartal.
Sen att jag fått höra att när jag blir stor kommer jag aldrig ha råd till en riktig jacka för 4000.
Tack för att du tror på mig.
Det känns så otroligt skönt att större delen av familjen INTE lever efter jantelagen.
A eller?
För helvete.
"Drömma skall man" säger de, som att jag aldrig kommer göra något av det jag vill.
Åt helvete med er.
Åt helvete med himlen.
Nej, jag överdriver.
Jag är arg, fast det börjar avta nu.
Tack för det, bloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar