ÅH, MUSIK

Utan musik skulle jag nog inte klara mig länge. Den musik som jag för tillfället älskar mest är skum musik. Som till exempel denna (spotify), en låt av Franz Ferdinand. Den var förresten med i Alice i Underlandet. Annan skum musik, som inte alla i världen lyssnar på (även om flera jag känner gör det) är Gorillaz. Att jag inte insett hur jekla bra de är försen nu. Iofs kanse Franz och aporna är så skumma, men ändå.

En gång läste jag en kompis blogg, hon skrev om hur musiken fick henne att hitta sig själv. Just när jag läste det då tänkte jag "vadå hitta sig själv? Vad mesigt det låter...", men faktiskt så förstår jag vad hon menade nu. Jag har inte gjort det i alla fall. Jag vet inte alls hur jag är, hur jag borde se ut för att visa andra mer hur jag är. Givetvis har musiken jag lyssnar på fått mig att bete mig som jag gör. Det är jag säker på. Jag tror att man är det man lyssnar på.

Det finns massa olika saker jag vill göra med mitt utseende, bara för att förstärka min karaktär. Jag ser mig själv som en ganska sprallig tjej. Fnittrig som bara den, och inte skäms jag för att skutta omkring som en toker bland folk. Synd att det är några av mina kompisar som skäms över mig när jag gör det. Synd om dem, som inte kan släppa loss och sluta se så allvarligt på saker och ting. Jag börjar lära mig att det inte är världens grej att inte få träffa oscar på jättelänge, eller att man skulle råka slösa pengar. Visst svider det ibland, att vara borta från sin världens bästa eller att vara lite för fattig när kompisar vill fika eller något. Men det får man ju ta.

Oj vad jag bytte samtalsämne. Öh, jag och mitt utseende var det väl. Jag använder nästan alltid medium, fast att small egentligen sitter perfekt, för jag gillar pluffs. Jag gillar vintage, men vågar inte klä mig så. Jag är rädd att se tantig ut. Att over-do it. Så jag gör det halvvägs. Idag köpte jag till exempel en väldigt fin cardigan. Svart är den, med lite vitt i kanterna kan man väl säga, och knapparna är guldiga. Där är min gräns typ. Det finns massor med alldeles för snygga kläder jag vill ha, men inte köper för att jag inte vågar. Eller vågar.....det känns bara som att det är fel.

I vilket fall som helst, vad jag vill köpa för kläder, för kläder är ju faktiskt inte hela världen, så skäms jag inte över mig och jag kan säga det att hur fladdrig min rumpa än är, och hur många celluliter jag än bygger på genom att äta alldeles för mycket skitmat, så är jag nöjd med mig själv. Nöjd med hur jag ser ut. Det är inte alla som kan säga det!

Oj oj oj, långt inlägg. Men det behövdes. Det är skönt att få skriva av sig.

SOV GOTT KÄRA BARN (L)