Inget är som det någonsin varit. Ändå känns det så mycket bättre att allt detta händer. Kanske är det bra att de flyttar. Kanske kommer pappa med tiden bli en lugnare förälder. En sådan som inte behöver tänka på allt. Jag kommer ju fortfarande träffa Stina. Vi ska ju gå på samma gymnasium. Så detta betyder inte slutet. (huhu)

Jag ska försöka hitta något kvällsjobb här i Trollhättan. Hur gärna jag än vill flytta vet jag ju att det inte är det bästa.

Det känns faktiskt lite som en lättnad att det ska bli färre i huset och att jag ska gå på LBS. Helgerna är ju fortfarande fria.

Nu ska jag nog snart lägga på, Oscar ska äta. Sedan får jag roa mig genom att göra så mycket NO-grej som möjligt. Så att den blir klar. Jag skall faktiskt höja mitt biologibetyg.

På söndag blir det nog till att åka långskidor! AWESOME! Hoppas jag inte dör bara. :)

from sad to happy