Jag kan fortfarande bara sitta och tänka på honom och verkligen börja störtgråta. Fytusan vad han var bäst! Tänk att en så gammal liten söt farbror kan betyda så mycket för så många. Jag trodde nog att det inte skulle vara så svårt att faktiskt förlora någon så. Nä, inte såhär....
Jag hade en hemsk dröm om honom inatt. Jag vaknade gråtandes och så. :<
Den började med att farmor, jag och mamma stod framför en kamera och någon skulle ta kort på oss. Man såg våra tårade ögon, de var alldeles röda. Precis när kortet tagits började alla gråta. Bakom oss såg man en vit kista, Sunes kista. Det var en liten lyftkran som lyfte den, och locket lyftes och gled av för att kranen var vinglig. Jag såg Sune. Han var alldeles grå. Han hade sin monsterhand, som bara släkten vet vad det är. A, sen vaknade jag.
Jag har inte kunnat sluta tänka på den drömmen på hela dagen. Fyfan vad jag saknar honom ju.
sov sött farfar ;__; <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar